Att leva med kroniska smärtor- Ett dygn i mitt liv del 1.

Oftast tar det någon timme innan jag somnar eftersom jag ligger och har panikont efter vardagen. Det hugger till i ryggen och jag vrider och vänder på mig, sover lite, vaknar lite, sover lite. Oftaste är jag vaken någon timme åt gången. Jag vaknar tillsut av väckarklockan och känner hur täcket tynger mot kroppen, smärta.

 

Dags att ta sig upp men hela kroppen pulserar och skriker, även huvudet då sömnen varit för knapp. Att klä på sig på morgonen är något av det jobbigaste, hålla i tandborsten, borsta håret och knyta skorna är alla extrema aktiviteter för mig. Allt är ren plåga som jag försöker få undangjort så snabbt som möjligt trots att kroppen skriker emot och absolut inte vill vara med på dessa aktiviteter. Ni vet på morgonen, när man är trött och stressad, så blir man lätt lite extra klumpig. Något av det jobbigaste som kan hända är att jag tappar något på golvet för att böja sig ned kräver alldeles för mycket av min kropp och allt för ofta låter jag sakerna ligga.

 

Om jag får sitta eller stå på bussen påverkar resten av dagen, att stå och spänna sig på bussen innebär att dagen kommer bli bra mycket kortare än om jag får sitta. Man känner sig så dum om man ursäktande försöker tränga sig ned på en mycket trång liten yta.


De tuffaste etapperna är dock när det kommer till koncentrationen. Att föröska sitta i en konversation med en vän, att jobba med ett grupparbete eller att engagera sig på lektionerna är väldigt svårt när allt som snurrar är den pulserande, bitande, svidande smärtan. Att sitta i skolan och föröska hänga med på föreläsningar och olika resonemang är galet svårt. Det händer allt för ofta att jag får en fråga från föreläsaren och inte har en aning om vad de frågade efter trots att jag lyssnade på frågan. Jag måste tänka på att sitta långt bak och långt ut på kanten, vilket folk konstigt nog kan bli irriterad på, för att kunna vrida & vända på mig, sträcka på mig och ställa mig upp under föreläsningarna. Och framförallt för att kunna springa ut när jag får galet ont, för några gånger i veckan springer jag ut från lektionerna för att spy pga smärtan.

 

Detta är förstås om jag lyckats ta mig till skolan, för var och varannan dag blir jag hemma sängliggandes. Om jag väl tar mig till skolan så klarar jag oftast inte att vara kvar längre än till lunch..


Kommentarer
Postat av: Lisa

usch vad jobbigt det låter. kramar på dig.

2011-12-05 @ 22:38:44
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: Sanna

Hejsan. Hamnade av en slump inne på din blogg och såg din kategori "att leva med kroniska smärtor" och blev fast. Jag lider med dig när jag läser det här och känner igen mig i allt du skriver. Av det jag läst nu så ser det ut som att du och jag har ungefär samma symtomer. Och ungefär lika ont dagligen.

Har du fått någon diagnos? Kan läkarna hjälpa dig på något vis?

/ En tjej som är trött på sina kroniska smärtor och aldrig får någon hjälp..

2012-04-18 @ 16:45:29
URL: http://fotografsanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0