Depp.

Usch, jag blir så deppig när jag ligger hemma och har ont. Det är svårt att inte känna sig utanför, att låta bli att känna att min kropp sätter stopp för sådant jag vill uppnå och att känna mig tillräcklig.. Nä, nu ska jag unna mig en whiskey. ♥

Väntan..

Hela den här helgen har varit en konstant väntan. Jag har bara längtat efter att dagarna ska ta slut så att jag får ta ett sömnpiller och slippa känna. Usch vilket slöseri av ledig tid. 

Trasig.

 
Min kropp gör så fruktasvärt ont just nu. Idag har det inte blivit många knop då kroppen säger ifrån rejält. Känslan när det gör ont att andas, när man vill krypa ur sin egen kropp och man får panik över kläderna mot kroppen, vinden som berär huden och håret mot ansiktet. Känslan när allt, allt, ALLT gör ont. Den känslan är nästintill obeskrivlig. ♥
 

2013-01-16

Just nu är det lite mycket. Många måsten. Trött och ont, så jag lägger mig på sängen.
Så vad gör sambon? Serverar smarriga mackor samt varm choklad med vispgrädde med riven choklad. 

När det inte blir som planerat-

När man har problem med kroniska smärtor och lever med ständig värk så lär man sig den hårda vägen att försöka anpassa sitt liv efter sitt mående. Jag är en planerare uti fingerspetsarna och jobbar hårt med att inte bli allt för stressad när saker och ting inte blir som planerat. 
 
Idag kom jag igång bra, men redan runt elva var kroppen död och jag ligger sedan dess nedbäddad i sängen. Min fina sambo servar mig med te, tvn och allt jag vill ha. Att försöka göra det bästta av situationen är ju faktiskt allt man kan göra.
 
Hoppas ni har en fin söndag! ♥

Doctor's orders

Pinned Image
 
Sitter i soffan och tittar på Ensam mamma söker en vardag som denna. Känns lite konstigt, men oerhört behövligt. Det är kroppen som har sagt ifrån via en smärtsam magkatarr. Det har varit för mycket press och stress på sistone och en kombination med dagliga smärtmediciner har fått mig sjukskrivern.
 
Uscha, jag ogillar skarpt att inte kunna ge så mycket som jag önskar. Jag vill så mycket! Men på sistone har jag inte kunnat ge allt för vänner, jobb och ideella arbeten. Det ger mig en tung sten i hjärtat!
 
NU: rehabilitering! ♥

Dagens schema.

high standards
 
Nu beger jag mig till Uppsala för att föreläsa om Millenniemålen och sedan leda ett styrelsemöte. Full rulle här vilket tar ut sig på min kropp. Tyvärr blir det inte mycket tid över till vänner när man har en kalender som är fullbokad av möten, jobb och engagemang. Tiden som blir över spenderas ju nämligen oftast sängliggandes då kroppen helt enkelt inte orkar med. Jag funderar mer och mer över att lägga om mitt schema för att få allt att gå ihop. För man kan ha ett driv och engagemang utan att alltid ta det yttersta ansvaret för varje del. ♥

Pain.

Igår blev det födelsedagsfriande i min gamla studentstad. Det var supertrevligt att få en liten update från tjejerna men usch så det sliter på kroppen. Det är svårt att vara social när jag har så ont att jag inte hänger med på vad som sägs, att jag inte kan formulera ordentliga meningar eller ens sitta still. Efter en lång dag med jobb, resande och mingel blev det knappt någon sömn inatt och dagen har varit vidrig så nu ska jag bädda ned mig framför Game of Thrones med värmedyna och smärtstillande. Var rädd om er! ♥

Då var man här igen..

Oftast när jag inte sover två nätter i rad så brukar jag automatiskt vara helt knockad den tredje natten.. men efter att faktiskt ha somnat till, så vaknade jag efter knappt en timme av min onda dumma kropp och har ingen aning om hur jag ska kunna somna om. Är så trött och har så ont att jag mår illa. Nu blir det några avsnitt Desperate housewives som distraktion.

Hoppas ni drömmer sött! ♥

This is a punch im not punching up against

Sitter i skolan och söker jobb, ser på onlineföreläsningar och försöker vara effektiv. Tyvärr strejkar dock kroppen, men det är väl inte så konstigt med tanke på denna intensiva vecka. Annars är livet toppen och jag försöker njuta lite av att faktiskt kunna lägga upp dagarna efter hyffsat eget behov :) Fördelen med att vara arbetssökande ;) ♥

Obehagligt besök

Dagens utmaning är att finna en ny doktor..

Update

Förlåt för dålig uppdatering men jag fryser, är förkyld och har ONT..

Hello cupcakes

Det senaste halvåret har jag mött en del motstånd både privat och karriärmässigt. Mina planer och drömmar har fått ge vika för min onda kropp och just nu ska jag formulera om min framtid. I dessa tider är jag så otroligt glad att jag har världens finaste människor omkring mig. Nog för att jag troligtvis är starkare än jag tror, men mina vänner ger mig alltid styrkan att ta nya tag. ♥

Nu: Lunch med några solsken!
Se till att ta vara på vad ni har. Hoppas ni har en fin fredag!

Pain

Sover två-tre timmar om natten, vrider och vänder på mig, spyr, duschar flera gånger, äter och gör allt möjligt för att försöka undkomma smärtorna..men jäklar vad galet ont det gör!! Som tur var har jag fått en akuttid på Årenaprapaterna om någon timma och förhoppningsvis ska det göra att det värsta lättar lite. För jag blir galen av den här smärtan som bara blir värre och värre varje dag..

Att leva med kroniska smärtor- Ett dygn i mitt liv del 2.

På eftermiddagen har jag alltid ett dilemma; låta den sista energin i den smärtande kroppen gå till att laga middag eller att plugga. Problemet är ju att båda är superviktga att prioritera och när jag läser på masterprogrammet i nationalekonomi så måste man studera minst 12h om dygnet, vilket tyvärr är svårt att få ihop när man måste lägga sig ned några gånger per dag, när man måste vänta på att smärtstillande ska verka och när vardagssaker tar slut på energin och skapar för mycket smärta.

 

Vad kan man göra åt detta då? Nja, inte allt för mycket tyvärr. Beroendeframkallande morfinfyllda smärtstillande är ett alternativ som jag kör med dagligen, tyvärr är effekten inte alltid den efterfrågade. Allt för oftast försvinner inte smärtan, man mår galet illa av medecinen, blir trött & frånvarande och man måste öka doseringen med tiden för att få effekt. Det är alltid ett dilemma om man ska ta sina smärtstillande eller inte, vill jag sitta här och ha ont och vara frånvarande eller sittta här och ha lite mindre ont, må illa och vara helt frånvarande..

 

Annars handlar nästintill allt om planering och att göra en avvägning av hur mycket smärta det är värt att göra saker för att sedan inte kunna göra andra saker. Visst är det tråkigt att behöva tänka efter och planera för att vara sängliggandes dagen efter om man ska göra något roligt. Det jobbigaste är ändå vardagliga saker och att inte ha energi och förmåga att göra allt man vill prestera och att kunna umgås och vara social med sina vänner som man önskar. Eller när jag får panik för att det gör ont att känna kläderna mot kroppen, när viden mot huden smärtar och håret mot nacke och axlar får min att vilja raka av allt på en gång.

 

Det gör ont att stå, det gör ont att gå. Det gör ont att sitta och det gör ont att ligga. Ibland blir man så frustrerad och inte vet vart man ska ta vägen. När man ligger nedbäddad och hela kroppen skriker, det gör ont att känna madrassen mot kroppen och det gör ont att andas så kan det vara svårt att veta hur man tar sig igenom detta dag efter dag, men jag tar mig igenom det pga energin jag får från mina nära och kära, genom att engagera mig i spännande projekt och omge mig av människor som ger mig energi i vardagen. Tack för att NI finns där, utan er skulle det vara svårare att kämpa. ♥

Att leva med kroniska smärtor- Ett dygn i mitt liv del 1.

Oftast tar det någon timme innan jag somnar eftersom jag ligger och har panikont efter vardagen. Det hugger till i ryggen och jag vrider och vänder på mig, sover lite, vaknar lite, sover lite. Oftaste är jag vaken någon timme åt gången. Jag vaknar tillsut av väckarklockan och känner hur täcket tynger mot kroppen, smärta.

 

Dags att ta sig upp men hela kroppen pulserar och skriker, även huvudet då sömnen varit för knapp. Att klä på sig på morgonen är något av det jobbigaste, hålla i tandborsten, borsta håret och knyta skorna är alla extrema aktiviteter för mig. Allt är ren plåga som jag försöker få undangjort så snabbt som möjligt trots att kroppen skriker emot och absolut inte vill vara med på dessa aktiviteter. Ni vet på morgonen, när man är trött och stressad, så blir man lätt lite extra klumpig. Något av det jobbigaste som kan hända är att jag tappar något på golvet för att böja sig ned kräver alldeles för mycket av min kropp och allt för ofta låter jag sakerna ligga.

 

Om jag får sitta eller stå på bussen påverkar resten av dagen, att stå och spänna sig på bussen innebär att dagen kommer bli bra mycket kortare än om jag får sitta. Man känner sig så dum om man ursäktande försöker tränga sig ned på en mycket trång liten yta.


De tuffaste etapperna är dock när det kommer till koncentrationen. Att föröska sitta i en konversation med en vän, att jobba med ett grupparbete eller att engagera sig på lektionerna är väldigt svårt när allt som snurrar är den pulserande, bitande, svidande smärtan. Att sitta i skolan och föröska hänga med på föreläsningar och olika resonemang är galet svårt. Det händer allt för ofta att jag får en fråga från föreläsaren och inte har en aning om vad de frågade efter trots att jag lyssnade på frågan. Jag måste tänka på att sitta långt bak och långt ut på kanten, vilket folk konstigt nog kan bli irriterad på, för att kunna vrida & vända på mig, sträcka på mig och ställa mig upp under föreläsningarna. Och framförallt för att kunna springa ut när jag får galet ont, för några gånger i veckan springer jag ut från lektionerna för att spy pga smärtan.

 

Detta är förstås om jag lyckats ta mig till skolan, för var och varannan dag blir jag hemma sängliggandes. Om jag väl tar mig till skolan så klarar jag oftast inte att vara kvar längre än till lunch..


RSS 2.0