Oh baby, baby it's a wild world

Ibland har jag så ont att jag helst av allt inte vill andas, inte vill att bröstkorgen ska vidga sig och trycka på. Att sitta i en föreläsningssal och allt som snurrar inom mig är smärtan. Att sitta och tala med någon med ett leende på läpparna utan att höra ett ord av vad personen säger. Att inte kunna fixera blicken eller komma ihåg vad jag själv nyss sade. Att vilja slita av sig klädera då trycket av tyget är för hårt mot huden. Att känna grymt obehag av vinden mot kiden, håret mot axlarna och täcket mot kroppen. Att känna sig illamående och svimfärdig av smärtan. Att bara vilja lägga mig ner i tyngdlöshet. Att bara vilja slippa smärtan för någon sekund.

Detta är min vardag, något jag är van vid och tar mig igenom.

Vissa dagar förstår jag inte hur det går till. Men på något vis så går det, på något vis blir jag en robot som stretar på. Jag är lyckligt lottad med mycket inspiration omkring mig i form av fina människor med stora hjärtan. I consider myself lucky! ♥

Kommentarer
Postat av: Maja

<3

2011-09-14 @ 20:04:07
URL: http://majapaulsson.blogg.se/
Postat av: Lisa

<3<3<3 kramar på dig i massor.

2011-09-15 @ 00:14:46
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: Josefine

Du är den starkaste jag känner <3

2011-09-15 @ 10:36:12
Postat av: Erik

Du är så bäst!

2011-09-15 @ 15:22:35
Postat av: Anne-Lene

Fin blogg du har. Blev sugen på att baka när jag ser dina muffins. Jag skriver under detta inlägg då jag känner igen mig så väl, då jag själv lever med värk varje dag. Det är fint skrivit att du är lycklig lottad. Med positivt tänkande kommer man långt.

2011-09-20 @ 19:25:53
URL: http://tammela.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0